En liten,väldigt liten pojke,har i helgen förlorat sin pappa.

En toppen fin tjej förlorade sin kärlek, och sin bästa vän.

Det är så sorligt att sånt här händer.

Att det går runt människor överallt, men vi ser det inte, och dom skriker på hjälp, dom skriker och ber om att få bli hörd..

Jag tror alla tänker, vad kunde jag ha gjort för att kanske ha kunnat hjälpt till?...

Det går inte att hålla tillbaka tårarna längre när jag såg en bild på en nybliven pappa som ligger i sjukhussängen med sin son sovandes på hans bröst. den lilla pojken sover så sött och det enda han hör just då är sin pappas hjärtslag slå så tungt och fint...

det bara vrider och vänder sig i mig när jag tänker på hur grym världen är.. hur allt bara kan ändras på ett ögonblick.

Den pojken kommer efter den här helgen växa upp och allt han har från sin pappa, är bilder på sin pappa, historier som hans fina mamma kan berätta för honom, berätta hur fin pappa han hade. hur fin han var som person och hur han fick andra att skratta. hur han fick hans mamma att skratta..

och mest av allt, han är av samma kött och blod som sin pappa.

Du lämnade mycket fint här på jorden min vän,

han kommer att växa upp och bli en fin man en vacker dag.

du kanske inte finns här på jorden längre, ditt hjärta slår inte längre.

men du finns i många andras hjärtan och du kommer aldrig att bli glömd.

du kommer att komma på tal i historier och minnen. vi kommer att skratta i själen och lysa när vi tänker tillbaka på något roligt du gjorde eller sa..

Du och jag var inte bästa vänner eller speciellt nära varandra, men du var vän till mig och dom minnerna jag har är när vi var yngre och vi alla hängde på fritidsgården, i torvalla eller i odensala...

Du var en fin kille Mattias.. jag glömmer dig aldrig.

Vila i frid vännen.