Hej bloggen.

Jag tänkte att jag skulle skriva lite om min förlossning idag.

Elias var beräknad den 05 december 2009.

På natten till onsdagen den 8onde december så gick min slempropp då jag gick upp och skulle på på toaletten, jag tyckte att något inte stämde men tänkte inte mer på det.

vid sju tiden då Richard hade åkt till jobbet så började mina värkar lite smått. jag la mig inne i vardagsrummet på soffan och tänkte att det bara är dom där sammandragningarna som man haft varje dag nu..

jag började räkna mellan varje värk och när jag insåg att det var sju minuter mellan varje värk och dom aldrig upphörde så ringde jag mamma det första jag gjorde.

sen ringde jag richard och bad honom komma hem.

Sen kom det där samtalet som man hade övat in.

danderyd :

- Ja hej Celine heter jag och är gravid och JAG HAR VÄRKAR!

svar : Hej, ja här är det fullt tyvärr så du får ringa sös eller huddinge.

-----

richard kom hem vid tio tiden och vi hade fått svaret att vi skulle vänta till eftermiddagen och medans vi väntade skulle vi packa och gå mkt.

Vi kom in på huddinge vid sex tiden och då var det tre minuter mellan varje värk.

Det jag kan minnas när vi åkte till sjukhuset var kön i tunneln inne i stan och alla jävla vägbulor!! fyfan vad det gjorde ont så fort vi åkte över en vägbula.

(inne på sjukhuset)

vi fick ett rum efter många omoment och två timmars gående vid bårhuset och pressbyrån.

jag fick lustgas och epidralsprutan.

både hjälpte jätte bra och sen när en barnmorska kom in och tog vattnet så satte det verkligen igång på allvar.

richard satt och läste en gun `s and roses bok och jag låg där på sängen och försökte att inte krysta utan skulle hålla ihop bena och inte trycka.

jag minns att jag sa till rille,

- Hur fan kan dom mena att jag ska hålla ihop när det är ett huvve som vill ut och det känns som att det kommer ut ur fel hål snart!?!?

Vid sex tiden så började vi krystarbetet och det tog mig exakt 57 minuter att få ut lilla elias med sugklocka på slutet då den lilla killen inte ville komma ut utan åkte bara in igen efter varje krystning.

EN underbar känsla att föda barn men jag har fortfarande inte lagt dom där värkarna bakom mig.

men det är så himla värt det och här sitter man idag med världens sötaste lilla pojke.

Han kom klockan 06:59 den 9 december 2009

Elias Andre Lebas Hellman <3

Jag hade bestämt mig för att inte skriva dystra saker i den här bloggen men alla vet att man kan inte hålla in på saker och det enda sättet för mig är att få skriva av mig, men det kommer att vara första och sista gången.

Och inget ni behöver läsa om ni vill ha en fortsatt bra dag.

- - - - - - - - - - - - - - -

Jag vill bara ge svar på tal på det du skrev.

Du skriver att du bara vill vara ärlig och att man ska få säga sin mening.

Du har gjort det hela ditt liv när det gäller mig.

Allt jag  har gjort har du ratat och du har verkligen velat att alla ska veta att jag gjort något fel också.

Det saker du sagt om mig och gjort, det borde inte ens skrivas en hemsk sagobok om det.

så här ligger det till hos mig nu.

Visst, man ska inte älta det gamla, det vet både du och jag av erfarenheter.

Men varje gång du gjort nått så har du fått mig ledsen och det har gått några veckor sen har jag släppt det och vi har blivit vänner igen, men du har aldrig sagt förlåt, Verkligen bara sagt.

- Du Celine, förlåt för det jag sa och gjorde, hoppas du kan förlåta mig?

utan du har fortsatt spela ditt spel och det är som jag alltid sagt till dig.

Den riktiga du är hur skön som helst, så jävla go och underbar. när jag var yngre såg jag upp till dig och det var nog det du visste och retade dig på att jag ville vara för lik dig.

men jag kan inte säga detsamma idag tyvärr.

Dom sakerna du har sagt och att du försöker förstöra så mkt för mig.????

Vad tjänar du på det? är det grejen med att se mig misslyckas eller att du mår bra av att se mig förstörd och ledsen?

Dagen jag träffade Richard och flyttade ner.

så lämnade jag allt det där dåliga bakom mig, jag ville verkligen gå vidare.

men även 60 mil ifrån så lyckas du med det du gör.

Är det det du vill höra,

- Ja jag är ledsen över hur det har blivit  idag, jag mår inge bra av det och det märks den här gången, för jag vet att det inte kommer att funka.

Och det suuuuuuuuuuuuuuuger!

men jag antar att vi är lik på den fronten också, kort är det bästa vi har.

Jag älskar dig och kommer alltid att göra det.

jag behåller det bästa för mig själv och skiter i resten.

Känns skönt att få skriva av sig så här men sanningen försvinner ju inte?

Jag lägger ut inlägget och jag fortsätter mitt liv. min dag här i stockholm.

Jag kan inte koncentrera mig på grund av allt som hänt och jag vet inte om det är därför jag mår så dåligt i hela kroppen, på grund av bråket mellan dig och mig.

men om du bara en dag kunde inse hur dåligt du betett dig och bara börja tala sanning.

Rille har lärt mig mkt om sanning och om verklighet. jag var själv en liten ljugpotta förut och tyckte om skvaller men varje gång jag gjorde något sådant så grävde jag bara en djupare grop till mig själv.

Blogg = Dagbok?!

Nadine som jag ser henne.

  Vi tre.

Vill bara lägga till att hade jag inte min syster Sabina här nere så vet jag inte hur man hade mått och hur man hade klarat det..

Vi kanske inte träffas ofta och vi pratar inte längre lika mkt om viktiga saker som förr men med henne räcker det bara att sitta i en park eller gå och stirra på kläder så förstår hon mig och hon får mig att må bra. hon är go med elias och hon är alltid sabina. Jag älskar henne för det.

För er som inte vet så har jag bara bott i stockholm i två år, jag flyttade ner för kärleken och bodde tidigare i Östersund med min familj.

Varje dag får jag frågan,

- längtar du inte hem?

Jo det gör jag, det går inte en dag utan att jag saknar min familj, mina föräldrar, mina fina syskon som påminer så mycket om mig själv.

min dröm är att få flytta upp med Richard och Elias och hitta ett radhus på kanske frösön eller i närheten av Ösund.

något jag inte få glömma är alla mina vänner jag har där uppe. jag saknar dom alla så mkt och ibland går det över till att jag blir arg över att få vara ifrån alla.

alla människor jag går förbi i centrumet varje dag och ingen jäkel vet vilken jag är, hur jag är som person? alla tänker nog, - vilken enstöring som går där med sin barnvagn och nästan alltid själv, men sån är jag verkligen inte. har alltid älskat att vara en i gänget, att alltid flockas runt folk.

är uppvuxen med nio syskon så bara det talar för hur van jag är med att ständigt ha någon runt mig..

får nog återkomma till det här ämnet lite senare..

ska natta Elias nu.

puss&kram

Hej bloggen.

Det är väldigt roligt hur mkt man som människa klarar av att göra så mycket olika saker på en halv dag. det ska bytas blöjor, matas, gå handla, leka ute i parken, städa hemma, diska, laga lunch, middag, tvätta kläder, hänga kläder och vika in kläderna. Natta barn, posta brev, gå med soporna, vattna blommorna, mata barn igen, och så vidare...

Och richard bruka säga till mig ibland, men gumman, du har det bra du som får vara hemma på dagarna. värsta semestern!

ja alla ni mammor där ute, ni vet nog vad jag pratar om.

vi har tur som får se våra underbara barn växa och göra något för första gången.

Men att vi sitter på rumpan hela dagen och glor på oprah och våra värsta år,. njaa det tror jag inte.

Jag har tur om Elias somnar efter en haltimmes försök att få han att somna och ännu mer tur om han då sover tio minuter än fem. då hinner jag plocka upp och hänga en tvätt sen var det dags igen. Det är skoj att vara hemma med elias men det är inte semester, Långt ifrån.

För att kunna skriva detta inlägg så hittade jag en väldigt intressant sak till elias som stimulerar han i alla fall i en kvart. och en låt som Sara visade mig.

http://www.youtube.com/watch?v=5E3Z4pCYOys (bablarna) heter den och elias är helt tokig i den. så den har fått gått på repeat nu i snart tio minuter.

Men jag måste tillägga att jag blir stolt över mig själv för varje dag som går och elias blir äldre och jag ser han utvecklas. Utvecklas till den lilla människa som han är. Han lär sig krypa, greppa flaskan, få ur sig dom där små orden som får en att vilja göra någon sorts segerdans. Jag är chockad över den jag blivit sen jag blev mamma, Jag gör saker som jag inte ens trodde jag kunde. jag har fått ett tålamod som gudarna vet vart de kom från,  jag uppskattar varenda lilla stund man får över nu till sig själv, och den stunden man får själv med sin älskade,

Så en klapp på axeln ger jag mig själv för hur jävla bra jag tycker att jag själv är.

Skitbra Celine. Klarar jag att ta hand om ett annat liv, så klarar jag fan vad som helst sen. Oj det hoppa grodor ur munnen på mig nu. =) hehe

TUMMEN UPP FÖR ALLA MAMMOR SOM ÄR HEMMA MED SINA BARN OCH GÖR SAMMA SAK SOM MIG.

inte har semester med andra ord.

  Mamma älskar dig lillplutt <3

Puss&kram Allihopa

Gomorgon allihopa.

Vaknade halvsju imorse av att Richard försvov sig och for upp i sängen och Elias ville tydligen också då stiga upp efter en hel natts hostande och oro.

Min lilla pojke är sjuk och är det första gången man har ett sjukt barn så är inte det de lättaste.

Jag ammar elias men vi har bestämt oss för att börja med flaska nu och bara för att han är sjuk nu så vill vi lyxa till allt för honom så han får fortsätta med bröstet tills han blir frisk hehe =)

Annars förutom att elias är sjuk så håller vi på för fullt här hemma i våran lägenhet och nu börjar de   ta sig. ska lägga upp bilder sen när vi är helt klara. Tavlor och sånt skit har v i inte fått upp än men det kommer... (Förhoppningsvis) =)

Skriver mer sen, måste ta lillfisen och gosa lite med honom. 

Puss&kram allesammans

Hej allihopa.

Tänkte börja blogga igen då man nu börjar få tid igen till att göra saker här hemma, nu när lillknodden är ett halvår och kan roa sig själv lite.

Som sagt, celine heter jag och fyllde nyligen 21 år, bor i Stockholm i haninge med min pojkvän Richard och våran lilla son Elias som är ett halvår.

Just nu är jag mammaledig och leker och stojjar med lillkillen på dagarna.

Tänkte börja skriva blogg igen, (la ner min förra då jag fick barn) tänkte skriva lite om allt möjligt, skriva av mig helt enkelt.

Puss&kram