Hej bloggen.

Jag tänkte att jag skulle skriva lite om min förlossning idag.

Elias var beräknad den 05 december 2009.

På natten till onsdagen den 8onde december så gick min slempropp då jag gick upp och skulle på på toaletten, jag tyckte att något inte stämde men tänkte inte mer på det.

vid sju tiden då Richard hade åkt till jobbet så började mina värkar lite smått. jag la mig inne i vardagsrummet på soffan och tänkte att det bara är dom där sammandragningarna som man haft varje dag nu..

jag började räkna mellan varje värk och när jag insåg att det var sju minuter mellan varje värk och dom aldrig upphörde så ringde jag mamma det första jag gjorde.

sen ringde jag richard och bad honom komma hem.

Sen kom det där samtalet som man hade övat in.

danderyd :

- Ja hej Celine heter jag och är gravid och JAG HAR VÄRKAR!

svar : Hej, ja här är det fullt tyvärr så du får ringa sös eller huddinge.

-----

richard kom hem vid tio tiden och vi hade fått svaret att vi skulle vänta till eftermiddagen och medans vi väntade skulle vi packa och gå mkt.

Vi kom in på huddinge vid sex tiden och då var det tre minuter mellan varje värk.

Det jag kan minnas när vi åkte till sjukhuset var kön i tunneln inne i stan och alla jävla vägbulor!! fyfan vad det gjorde ont så fort vi åkte över en vägbula.

(inne på sjukhuset)

vi fick ett rum efter många omoment och två timmars gående vid bårhuset och pressbyrån.

jag fick lustgas och epidralsprutan.

både hjälpte jätte bra och sen när en barnmorska kom in och tog vattnet så satte det verkligen igång på allvar.

richard satt och läste en gun `s and roses bok och jag låg där på sängen och försökte att inte krysta utan skulle hålla ihop bena och inte trycka.

jag minns att jag sa till rille,

- Hur fan kan dom mena att jag ska hålla ihop när det är ett huvve som vill ut och det känns som att det kommer ut ur fel hål snart!?!?

Vid sex tiden så började vi krystarbetet och det tog mig exakt 57 minuter att få ut lilla elias med sugklocka på slutet då den lilla killen inte ville komma ut utan åkte bara in igen efter varje krystning.

EN underbar känsla att föda barn men jag har fortfarande inte lagt dom där värkarna bakom mig.

men det är så himla värt det och här sitter man idag med världens sötaste lilla pojke.

Han kom klockan 06:59 den 9 december 2009

Elias Andre Lebas Hellman <3

Jag hade bestämt mig för att inte skriva dystra saker i den här bloggen men alla vet att man kan inte hålla in på saker och det enda sättet för mig är att få skriva av mig, men det kommer att vara första och sista gången.

Och inget ni behöver läsa om ni vill ha en fortsatt bra dag.

- - - - - - - - - - - - - - -

Jag vill bara ge svar på tal på det du skrev.

Du skriver att du bara vill vara ärlig och att man ska få säga sin mening.

Du har gjort det hela ditt liv när det gäller mig.

Allt jag  har gjort har du ratat och du har verkligen velat att alla ska veta att jag gjort något fel också.

Det saker du sagt om mig och gjort, det borde inte ens skrivas en hemsk sagobok om det.

så här ligger det till hos mig nu.

Visst, man ska inte älta det gamla, det vet både du och jag av erfarenheter.

Men varje gång du gjort nått så har du fått mig ledsen och det har gått några veckor sen har jag släppt det och vi har blivit vänner igen, men du har aldrig sagt förlåt, Verkligen bara sagt.

- Du Celine, förlåt för det jag sa och gjorde, hoppas du kan förlåta mig?

utan du har fortsatt spela ditt spel och det är som jag alltid sagt till dig.

Den riktiga du är hur skön som helst, så jävla go och underbar. när jag var yngre såg jag upp till dig och det var nog det du visste och retade dig på att jag ville vara för lik dig.

men jag kan inte säga detsamma idag tyvärr.

Dom sakerna du har sagt och att du försöker förstöra så mkt för mig.????

Vad tjänar du på det? är det grejen med att se mig misslyckas eller att du mår bra av att se mig förstörd och ledsen?

Dagen jag träffade Richard och flyttade ner.

så lämnade jag allt det där dåliga bakom mig, jag ville verkligen gå vidare.

men även 60 mil ifrån så lyckas du med det du gör.

Är det det du vill höra,

- Ja jag är ledsen över hur det har blivit  idag, jag mår inge bra av det och det märks den här gången, för jag vet att det inte kommer att funka.

Och det suuuuuuuuuuuuuuuger!

men jag antar att vi är lik på den fronten också, kort är det bästa vi har.

Jag älskar dig och kommer alltid att göra det.

jag behåller det bästa för mig själv och skiter i resten.

Känns skönt att få skriva av sig så här men sanningen försvinner ju inte?

Jag lägger ut inlägget och jag fortsätter mitt liv. min dag här i stockholm.

Jag kan inte koncentrera mig på grund av allt som hänt och jag vet inte om det är därför jag mår så dåligt i hela kroppen, på grund av bråket mellan dig och mig.

men om du bara en dag kunde inse hur dåligt du betett dig och bara börja tala sanning.

Rille har lärt mig mkt om sanning och om verklighet. jag var själv en liten ljugpotta förut och tyckte om skvaller men varje gång jag gjorde något sådant så grävde jag bara en djupare grop till mig själv.

Blogg = Dagbok?!

Nadine som jag ser henne.

  Vi tre.

Vill bara lägga till att hade jag inte min syster Sabina här nere så vet jag inte hur man hade mått och hur man hade klarat det..

Vi kanske inte träffas ofta och vi pratar inte längre lika mkt om viktiga saker som förr men med henne räcker det bara att sitta i en park eller gå och stirra på kläder så förstår hon mig och hon får mig att må bra. hon är go med elias och hon är alltid sabina. Jag älskar henne för det.

För er som inte vet så har jag bara bott i stockholm i två år, jag flyttade ner för kärleken och bodde tidigare i Östersund med min familj.

Varje dag får jag frågan,

- längtar du inte hem?

Jo det gör jag, det går inte en dag utan att jag saknar min familj, mina föräldrar, mina fina syskon som påminer så mycket om mig själv.

min dröm är att få flytta upp med Richard och Elias och hitta ett radhus på kanske frösön eller i närheten av Ösund.

något jag inte få glömma är alla mina vänner jag har där uppe. jag saknar dom alla så mkt och ibland går det över till att jag blir arg över att få vara ifrån alla.

alla människor jag går förbi i centrumet varje dag och ingen jäkel vet vilken jag är, hur jag är som person? alla tänker nog, - vilken enstöring som går där med sin barnvagn och nästan alltid själv, men sån är jag verkligen inte. har alltid älskat att vara en i gänget, att alltid flockas runt folk.

är uppvuxen med nio syskon så bara det talar för hur van jag är med att ständigt ha någon runt mig..

får nog återkomma till det här ämnet lite senare..

ska natta Elias nu.

puss&kram